Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis genast, och fadren stängde själf dörren efter
honom. I nästa ögonblick sutto de bägge två
i soffan, under Schleppegrells porträtt, och
omfamnade hvarandra under snyftningar.
För Ragnar var det till en början ofattligt,
att denne snyftande man, som kysste honom och
smekte honom så ömt, var densamme, for hvars
blotta steg han hela sitt lif hade darrat. Med
ens öppnade sig för honom eii ny känslovärld.
Hans hjärta togs med storm af denna häftiga .
omfamning, dessa kväfda snyftningar och denna
innerligt goda blick, som var en helt annan än
den stränga, vanliga.
Fadren var den förste, som talade. Ragnar
skulle glömma hvad som nyss hade sagts
därinne. (Snyftningar.) Hans far var inte hård.
(Nya snyftningar.) Men hvilken mänska som
hälst kunde öfverila sig. (Häftiga snyftningar.)
Och när alla tycktes förena sig om att reta upp
en, så . . . så . . . vore det sannerligen inte
underligt . . . om man någon gång . . . uttryckte sig
lite hårdt och strängt ...
Ragnar framstammade något om att mamma
häller inte menat så illa ...
»Nej ... nej . . . nej . . .», invände fadren
lugnare, »därom är jag öfvertygad . . . lika väl
som du. I grund och botten är mamma den
bästa, präktigaste mänska på jorden. Hon skulle
offra sitt lif, om hon inbillade sig därmed kunna ■
gagna sin man och sina barn. Till och med för
Helmer, som hon nyss målade ut som den värste. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
