Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på att få höra sin egen iånga dikt, men
för-gäfves. Uppläsaren gick ned, utan att ha nämt
ett ord om den.
Ragnar var som tillintetgjord af sviken
förväntan. Oroligt såg han mot utgången, för att
möjligen obemärkt kunna smyga sig bort. Men
just som han reste sig för att gå, steg
ordföranden själf upp i tribunen och slog med klubban.
»Mina härrarI Det återstår ett poem ännu.
Men då detta poem i så många hänseenden skiljer
sig från de öfriga, kräfver det också en annan
uppläsare. Poemet, som heter »Lundagård», lyder
som följer.»
Ragnar darrade af lycksalighet. Han hörde
sitt eget skaldestycke läsas, läsas med allvar och
känsla, medan kamraterna lyssnade med
andakts-full uppmärksamhet. Han tyckte visserligen att
ordföranden borde betonat ett par ställen
annorlunda, men detta var ju en småsak. Det var
så tyst i salen, att han kunde höra sitt hjärta
bulta.
Under pausen efter inledningsverserna
hvi-skade någon af grannarna: »det där är verkligen
alldeles utmärkt». Gunnar yttrade: »ja det
måtte vara Veibull, som har skrifvit det».
»Här sitter författaren», hviskade Ragnar
och pekade med stolthet på sig själf.
»Du?»
»Ja, det trodde du intei»
»Nä, det får jag säga ... Är det
värk-ligen du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
