Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man och Helmer att sätta värde på hvarandra,
så vore det mästa vunnet. Då hade han bara
att bibringa gubben bättre tankar om den stackars
Signe, hvilken under hela sin uppväxt ej fått
höra ett enda faderligt ord. Detta hade nästan
grämt honom mer än allt annat, att Olga med
gubben kunde göra allt hvad hon behagade,
medan Signe för sin fulhet och dumhet — hon
var för öfrigt ej så dum som gubben trodde —
hade fatt hålla till godo med snäsor och stryk,
äfven när hori menade som bäst. Kanske det
likväl nu blifvit bättre. Signe hade nämligen
under vintern varit inackorderad i Småland, för
att hålla småpojkarna sällskap under det första
året och på samma gång läsa sig fram för
prästen däruppe. Gubben satte kanske nu mera
värde på hänne, synnerligen som hon skrifvit de
mäst kärleksfulla bref just till honom, efter hvad
modren berättat under påskferien.
Det gick raskt undan på hemvägen. Men
ju mer Ragnar fann sig hemmastadd med
om-gifningarna, dess mer lade sig det välbekanta
trycket öfver hans sinne. Hjärtat svällde
visserligen af kärlek och längtan, ögat betraktade med
förtjusning åkrar och skogsdungar och den
slingrande ån och allt, men på samma gång
växte den oklara förnimmelsen af det specifikt
anneholmska, med dess tunga och ängsliga
tystnad. När enspännaren svängde in i den ståtliga
lind-allén — hvad den hade vuxit I den utgjorde
nästan en enda lång bersål — då kände Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
