Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängdheter ens kunde få rum i en klok mänskas
fantasi. Det öfriga skulle gå af sig själf.
»Granarna ha vuxit betydligt sedan sist»,
böljade han. Det var den stående frasen, när
han första gången gick med gubben i marken,
efter hemkomsten från Lund.
»Ja-a, det går bra med dem», instämde
gubben belåten. »Se! Halfannan aln bara i år! Om
tio år är här en hel skog.»
»Men skulle pappa inte låta värkställa en liten
utgallring snart?» vågade Ragnar hemställa. »Det
blir för tätt annars.»
»Åh, ännu behöfs det inte, min gosse»,
försäkrade fadren och vek in på den slagna klöfvern,
där koma lågo tjudradfe i långa rader. »Ja,
Anne-holm är en präktig gård», fortsatte han, och
därefter följde en liflig skildring af Anneholms
företräden, landtlifvets behag och landtmannens
oberoende. Gubben var påtagligen vid det bästa
lynne. Det hördes på hans stämma, det sågs
på hans minspel, och det märktes på själfva
kroppsställningen, när han stannade för att kasta
en blick utöfver fälten. Då och då afbröt han
sitt resonnemang, för att lukta på det slagna höt
eller undersöka en ko, men upptog det på nytt,
så snart marschen åter började. Efter en stund
voro de framme vid kornfältet, och sedan de
följt dikeskanten ett stycke, befunno de sig på
trädesåkern, där de möttes af ett tungt stenlass,
på väg till den nya gärdsgårdsläggningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
