Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till i sitt eget föräldrahem, där hvar och en
fick sköta sig själf, tills det plötsligt kunde
falla hännes mor in att något måste göras, och
då blef det rutsch i en hast, och då var det
min själ inte värdt att knysta, så länge mormor
var på den kanten. Sedan kunde mormor
gubevars skryta med sina flickors skicklighet,
liksom mamma gjort med Signes. Men inte kunde
sådant kallas uppfostran 1 Olga ginge det väl
an med, därför att Olga så mycket hållit sig
till honom själf och af naturen hade ett sundt
förstånd. Men se nu på Signe 1 Hon hade fatt
samma undervisning som Olga, haft samma
guvernanter, men stod där lika dum eller klok
som när hon föddes. Inte kunde hon ens lägga
en duk på bordet, utan att genast fa
anmärkningar, och nu finge hon knappast ens någon
anmärkning, därför att man blefve trött af att
ständigt gå och tragga om samma sak.
»Nej», slöt gubben och stannade, »ser du,
min gosse ... du håller af din mor, och det gör
du rätt i... jag håller min själ också af hänne,
och det förtjenar hon. .. men hvad uppfostran
beträffar, så är det en olycka ... jag säger en
olycka... att hännes flickor inte haft en bättre
tillsyn. Olga vill jag nu inte tala om, ty det...»
»Men inte är det bara mammas fel, om
uppfostran varit dålig?» invände Ragnar fredligt,
fast det sjöd i honom af harm.
»Inte mammas fel? Hvems annars? Du
vill väl inte att jag, som har en mängd andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
