Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi med söndagskläderna på samt näsduk och
lavendelkvist i sammanknäppta händer. Än tänkte
han på Lund och sina morbröder och grefve Sack
och sin examen. Än lät han blicken hvila på
modrens bekymrade min eller på Signes
andäktiga uppsyn eller på gubbens gråsprängda hår
och utsträckta ben. Än sökte han följa ljudet
af Helmers långsamma, högtidliga röst. Men
alla dessa halfklara föreställningar voro som ett
brutet ackompanjemang till en enda, allt annat
behärskande tanke: hvad ämnar gubben säga?
hur skall det sluta? Ragnar föresatte sig att
vara så undfallande som möjligt, så vördnadsfull
som möjligt i sina uttryck, för att ingea ny
häftig scen måtte bryta ut och kanske göra den
sista villan värre än den första.
När Helmer slutat läsningen och några
minuter förgått under andäktig tystnad, reste fadren
sig till hälften i gungstolen och vände sig till
Ragnar.
»Nå, Ragnar, kan du nu inför din mor och
dina syskon upprepa, hvad du i går yttrade til
din far?»
»Jag var häftig då ... jag...»
»Men häftighet ursäktar inte sådana
beskyllningar», sade fadren strängt. »Förklara nu hvad
du menade, min gossel»
»Jag är rädd att ... att jag kan bli häftig
nu igen . .. När jäg ändå skall resa, så ... så
vore det kanske bäst, om ...»
Afeijer. I.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
