Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du reser, min själ inte, förrän du bevisat
hvad du påstod, att din far ar en tyrann. Var
så godl»
Ragnar letade i sitt minne efter ett exempel,
som kunde styrka riktigheten af hans
beskyllning. Men hans minne svek honom helt och
hållet för ögonblicket.
»Tyrann», sade han undfallande, »var
naturligtvis ett öfverdrifvet uttryck, som jag ber pappa
förlåta mig. Men jag tror ingen skall kunna
bestrida att pappa ofta varit både sträng och . ..
orättvis ... och ...»
»När?» utbrast gubben med hetta. »När?
Hvem fan tror du bryr sig om hvad du tycker
att ingen kan bestrida? Kom med bevisI»
»Har du rätt», fortsatte fadren, när Ragnar
teg, »så packar jag strax in och reser min väg,
och så kan du själf sköta gården för din mor
och dina syskon. Det blir kanske det bästa,
när allt kommer omkring.»
»Pappa, låt mig slippa svaral» bad Ragnar.
Hans far låtsade inte höra detta yttrande.
Helmer tittade ut på gården och strök sitt
stora gula skägg. Modren och systrarna väntade
med oro på hvad som komma skulle.
»Nå, är du inte färdig?» sade fadren och
vände sig. Ragnar mötte den stränga, skarpa
blicken, som tvang äfven den mäst själfständige
till lydnad. Men han tänkte på att han var
myndig och således ej behöfde låta behandla sig som
pojke längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
