Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har kanske haft orätt i mina uttryck,
men rätt i sak.» Det var den slutsats, hvartill
han kom under sin promenad i parken.
Men i och med detsamma som det blef
honom klart, att han värkligen gjort sig skyldig
till ett fel, om också blott i sättet eller uttrycket,
i och med detsamma var han också besluten att
be om tillgift för hvad han felat. Förrän han
reste, ville han därför gå till gubben och be
honom glömma häftigheten. Han skulle nog
stilisera bönen så, att den ej finge utseendet af
att innehålla en ursäkt för själfva fakta.
Gubben stod i sängkammaren, i skjortärmar
och kalsonger, och klädde sig till middagen.
Ragnar stängde långsamt dörren efter sig, medan
fadren med en nervös ryckning vände honom
ryggen.
»Vill pappa förlåta mig att jag i häftigheten
uttryckte mig annorlunda än jag borde?» frågade
Ragnar klart och högt.
Fadren kom plötsligt bort och tog honom
i famn.
»Min gosse, din far är inte känd för att
vara långsint», sade han med gråt i halsen.
Ragnar kom i snyftningar.
»Kommer någon och ber mig om min
förlåtelse», fortfor gubben och kysste honom häftigt,
»så ... så ... har han den .. . genast... Seså,
min gosse I»
Hade fadren ej omedelbart därefter gått till
komoden och tvättat sig, skulle Ragnar — ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
