Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hyste Ragnar den afgjordaste skräck för ett
sådant förhållande, som kunde sätta en fläck på
hans karaktär och som han skulle tvingas att
dölja medelst en lögn.
En dag i skymningen bad fru von Döhnen
honom stiga in ett ögonblick; hon hade
någonting att säga honom. Han följde hänne genast,
undrande hvad det kunde vara för allvarliga
saker hon hade att förtälja; hännes sätt var så
olikt det vanliga. När hon slagit sig ned i
soffan, tog Ragnar plats på en stol helt nära, så
att han kom i skuggan. Skenet af gaslågan
därute föll däremot rakt på fru von Döhnens
ansigte, så att han tydligt såg hännes minspel,
isynnerhet när hon böjde sig framåt. Hon var
strålande vacker, men blek, och hade något
oroligt, nervöst, i sin uppsyn.
»Jag vet knappt», började hon, »om jagskall
säga er hvad jag nu nästan blir tvungen till.
Jag fruktar att ni kommer att anse mig mycket
kokett, och sådan vill jag inte synas i era ögon —
inte i eral»
»Åh—åh», svarade Ragnar långdraget och
undvikande.
»Säg mig», fortfor hon, »är ni förlåfvad,
doktor Möller?»
»Förlåfvad? Jag har ju inte ring.»
»Nej, men i hemlighet? När ni i går skulle
gå till den där prostinnan och hännes dotter,
hade ni en så mystisk min på er, och ni är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
