Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nog var det skäl för Ragnar att ta sig
till vara. Det där psykologiska intresset, som
han hyste för fru von Döhnen, hade onekligen
någon bismak af erotik. Det ironiska småleende,
som han fatt den vanan att ta på sig i hannes
sällskap, var i grunden ett sätt att dölja erotiska
fantasier, hvilka han var för stolt att medvetet
blotta, men hvilka ständigt lekte i hans håg.
Ragnar önskade ingenting högre än ett riktigt
romantiskt kärleksäfventyr, ett sådant som kunde
ge fart åt hans poetiska flygt och ämne åt hans
diktning, nu då han trodde sig nära att gå
förlorad som skald. Härtill kom, att han under
sina själfbetraktelser tyckte sig alltmer upptäcka
hur »känslorna vore på vägen att stelna i
egoismens köld», som han uttryckte det i sin
dagbok, och han inbillade sig att kärleken ensam
kunde rädda honom från detta slags moraliska
tillintetgörelse. Han tänkte med en viss njutning
på ett kärleksförhållande med den lilla frun.
Han drömde sig någonting hemlighetsfullt, som
för en skald eller ett snille vore naturligt och
rätt eller åtminstone förlåtligt, om också det
strängt taget stredemoten »kälkborgares» moral.
Han hade icke helt och hållet frigjort sig från
romantikens sedlighetsbegrepp. En skald, med
sina fina stämningar och sin högre lyftning,
borde naturligtvis ej bedömas efter samma
måttstock som vanliga mänskor 1 Tegnér till exempel
var ju en storslagen personlighet med alla sina
erotiska vagabonderier. Men på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
