Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hör, säg mig, fru von Döhnen, har ni inga
hemligheter för er man?»
»Hvarför frågar ni så?»
»Ah ... för ingenting . . . Har ni?»
»Nej», svarade fru von Döhnen bestämdt.
Ragnar kände något som af missräkning och
beslöt att vara på sin vakt.
»Har ni aldrig tänkt», frågade han, »att
d,et intresse, som ni tror er ha upptäckt hos
mig, kan bero på något rent psykologiskt?»
»Jo», af bröt hon honom lifligt, »det tror
jag nästan. Ni har funnit mig olik andra kvinnor,
och ni vill studera mig?»
»Ja visst, Det är ju helt naturligt. Ni
har så många egenskaper, som rent ut sagdt
förefalla mig oförenliga . . . både goda och
dåliga ...»
»Kokett?» frågade hon leende och böjde
sig fram, så att skenet föll rakt på hänneskind.
»Ja visst.»
»Och ytlig?»
»Ja, ytlig.»
»O!» utropade hon skrattande och gjorde
en häftig rörelse, hvarunder hon kom att
vidröra hans fot med sin. »O, hvad ni misskänner
mig! O, hvad ni känner mig lite!»
Och så började hon att beskrifva sig själf.
Det var förunderligt att han kunde finna hänne
kokett och ytlig — nu. Nej, då skulle han sett
hänne förr! Hon hade varit alldeles rysligt kokett
och ytlig. Redan vid tolf års ålder hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
