Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft sitt första kärleksäfventyr. Och därefter
hade hon varit förälskad ständigt, den ena dagen
i en, den andra dagen i en annan. Inte hade
hon älskat dem riktigt, inte. Men det funnes
en illusorisk kärlek, som likväl aldrig är lycklig,
och en sådan hade hon erfarit mångfaldiga
gånger. När härrarna flammade för hänne, var
det ju helt naturligt att hon skulle tro sig älska
dem igen, eftersom kvinnan af naturen är böjd
att besvara den böjelse hon upptäcker hos en
man. Men allt detta var nu längesedan förbi.
Det var hännes öppna, rättframma sätt, som
gjorde att man ännu hade skvaller om hänne,
hon visste nog hvad man berättade, ty hon
kunde aldrig visa sig vänlig mot en karl, utan
att världen genast lappade hop en
kärlekshistoria. Om man t. ex. nu sett dem
tillsammans, hänne och Ragnar, skulle man genast
tänkt: se så, nu är kurtisen redan i gång. Och
hännes mani Folk kunde inte få i sina hjärnor
att hon älskade honom, ty han var hänne gu’
bevars så underlägsen och stod under toffeln.
Så trodde folk. Och det trodde Ragnar med.
Men han skulle lära känna hännes man, så skulle
han snart komma på andra tankar om honom.
Hännes slägtingar hade också i början tagit
Fabian för ett farhufvud, men snart lärt att
uppskatta honom fullkomligt. Hans största fel var
häftighet, men det tyckte hon om, ty det ginge
snart öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
