Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens kommit öfver honom. Det var icke kärlek,
ej denna sympatetiska makt, som binder den
ena själen vid den andra. Ännu mindre var det
passion. Som hon stod där alldeles inpå honom,
med upphettade kinder och lågande blick, erfor
han ej den ringaste lust att draga hänne till
sig, ehuru instinkten sade honom att hon ej
skulle göra motstånd. Snarast kände han något
af denna underbara själsförlamning, som det
sublimt mystiska stundom framkallar. Han
fördjupade sig i betraktande af hänne, der hon i
den retnbrandtska belysningen strålade af skönhet,
med den gröna sjaletten kring halsen. Han kom
ovilkorligt att tänka på en af Correggios
madonnor, som han sett i original.
»Nå, skulle ni kunna älska mig?» frågade
hon slutligen i en skämtsam ton. .
»Nej», svarade han. »Då hade jag gjort
det i detta ögonblick.»
»Ja, vi ska inte älska hvarandra», hviskade
hon allvarligt. »Gå nu!»
Full af orediga tankar och -känslor, kom
Ragnar in på sitt rum. Detta var det mäst
underliga han i hela sitt lif varit ute för. Han
grubblade hela kvällen, grubblade halfva natten,
grubblade flere dagar på detta sista samtal hvad
det skulle betyda, hvad hon åsyftat. Då fru
von Döhnen var något tillbakadragen de
närmaste dagarna, skämdes han för sig själf öfver
att han vågat hysa vissa tankar, som för hänne
varit förnärmande. Men så gaf hon honom åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
