Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några dagar sedan, att han var så olik alla
personer, med hvilka hon förut kommit i beröring,
att han alltid ville tala om allvarliga saker, att
hans ögon hade något magnetiskt i si g, att hans
stämma för det mästa var som en hviskning, att
han måtte bli en despot i sitt blifvande hem,
men att hans hustru ändå skulle komma till att
älska honom orimligt. På samma gång som
han njöt vid tanken på denna beskrifning, kände
han sig förlägen öfver situationen och undrade
# hvarför hon inte sade någonting.
»Jaså, ni kom ändå?» yttrade fru von Döhnen
slutligen.
»Är ni här?» frågade han, med spelad
öfver-raskning. »Hvarför är här så mörkt?»
»Ser ni inte?» frågade hon. »Vi ha väl
tillräcklig belysning för att kunna prata med
hvarandra. »
Ragnar grep sig an, för att öfvervinna sin
blyghet, och tog plats på en liten puff alldeles
intill gungstolen.
»Jaså, vi ska ha ett allvarligt samtal nu?>
yttrade han så ledigt som det stod i hans förmåga.
»Det är inte godt att veta», svarade hon.
»Nå, ett skämtsamt, då?» frågade han och
smålog.
»Ingen kan förutse hvad som kommer att ske.»
Ragnar lade märke till en högst ovanlig
nervositet i det sätt, hvarpå hon talade. Han
tänkte på hvad hon yttrat om hans egen stämma,
att den lät som en hviskning och var mjuk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
