Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han drömt sig, men likväl kände han längtan
efter en ny, då hon passioneradt tryckte sig
intill honom.
»Dagmar», hviskade han. »Hvarför frestar
du mig såf»
Hon suckade.
Kanske», sade han, »är det bäst att skiljas nu.»
»Ja, så är det väl bäst», sade hon.
Men när han ville gå, höll hon honom kvar
och bad honom stanna.
»Ångrar ni er?» frågade hon ängsligt.
»Jag vet inte.»
»O ja, det är mitt fel att ni blifvit så
frestad», utbrast hon, och han tyckte att hon hade
tårar i ögonen.
»Jag är själf ansvarig för mina handlingar»,
svarade Ragnar.
»Nej, det är jag, som förfört er.»
»Nej.»
»Hade ni tänkt er detta?»
»Ja.»
»Ville ni det?»
»Ja.»
Hon såg honom in i ögonen och tycktes
tvifla på hans ord. Han bad hänne berätta något
om sitt lif, och de togo plats i soffan.
»Du vet ju allt», sade hon.
»Nej, berätta! Har du älskat andra, sedan
du blef gift?»
Utan att svara direkt, började fru von Döhnen
skildra sitt lif, hur olyckligt det varit från början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
