Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till slut. Hon hade ständigt varit jagad af en
ond ande, som mot hännes vilja drifvit hänne
till kärleksförbindelser. Hade ända från
barndomen haft ett oemotståndligt behof af smekningar,
aldrig kunnat undvara härrsällskap. Så snart hon
sett en karl, som hon tyckte om, hade hon på
alla möjliga sätt 9ökt behaga honom.
Handtryckningar och blickar hade kommit som af sig
själfva; hon kunde inte hjälpa det. Men fastän
hon tillbragt många ensamma stunder med dem
hon älskat, hade hon aldrig varit otrogen sin man.
»Inte?» frågade Ragnar.
»Vid gud, som ser alla våra handlingar, jag
svär dig att det aldrig gått så långt, fast det
varit nära. Du kan inte tro hur de frestade mig.
Men gud hjälpte mig. Endast två personer, som
jag var alldeles blindt förälskad i, har jag gett
en kyss, men inte mer.»
»Kallar du inte det otrohet, att kyssa någon
annan än din man?»
»Ja, om det kallas otrohet, då har jag varit
otrogen.» ,
Ragnar häpnade öfver detta svar och öfver
den låga sedliga ståndpunkt, som det innebar.
»Nå, säg mig», frågade han, »vet din man
allt detta?»
»Han vet allt.»
Ragnar trodde hänne. Det endast förundrade
honom att hon gent emot andra kunnat bevara
sig från ett djupare fall, då hon ju ändå, där
hon slingrade sig omkring honom med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
