Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, så snart det är frågan om kvinnor. t)et
är bara sinligheten, som drifver dem. Den allra
bäste karl, blir ett djur, så snart han kommer
i beröring med en kvinna.»
»Du öfverdrifver. Om jag inte gqr dig
annat godt, kan jag måhända inge dig bättre
tankar om oss män,»
»Du är ingen vanlig mani» utbrast hon.
»Hvarför har jag inte träffat dig förr?»
Det föreföll Ragnar högst underligt hvad
hon sade, både det om honom själf och det
om män i allmänhet. Han tänkte hit och dit.
»Säg mig, Dagmar», frågade han plötsligt,
»älskar du värkligen dinman?»
»Ja, du, förunderligt nog. Jag håller af
Fabian som man håller af ett barn, fast gud må
veta att det ibland är svårt.»
»Hvarför tog du honom?»
»Jag var alldeles blind för honom. Han var
då häller inte som nu. Fabian var riktigt angenäm,
må du tro. Och det som slog mäst an på mig,
det var hans öppenhet. Jag var på den tiden
oskyldig som ett barn, fast jag varit förälskad
så många gånger. De första åren var jag lycklig
med honom. Nu är det mig nästan ofattligt att
jag kunde gå upp i honom som jag gjorde. Det
var den lyckligaste tiden i mitt lif.»
»Hur kom det sig att det tog slut?»
»Jo, en gång upptäckte jag att han varit mig
otrogen Han hade varit borta några dagar,
och därunder pinades jag af den mäst obeskrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
