Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg», bad hon, »att du icke trodde hvad
du nyss yttradel»
»Jo, jag tror det.»
»Men om du därmed stöter mig ner i
af-grunden igen?»
»Du vill det själf.»
Hon såg länge på honom och försvann
sedan, liksom hade han jagat hänne på dörren
med sin stränghet, där han stod med sina
korslagda armar och mätte hänne med blicken.
När hon aflägsnat sig, tyckte Ragnar att
han varit för hård. Men så tröstade han sig
därmed att hårdhet var alldeles nödvändig, för
att Dagmar till fullo måtte inse hur illa hon
handlat. Hon ansåge sig kanske inte ha begått
större fel, än om hon af oförsigtighet trampat
honom på foten 1 Älskling, är du ledsen på
mig? Ledsen? Hade han ej enträget förmanat
hänne att icke dansa med grefven? Hade han
ej tagit hännes löfte? Det var detta
löftesbrott, som var det värsta. Hännes förtviflan var
utan värde. Om hon värkligen lede så mycket
af att göra honom emot, så hade hon nog tagit
sig bättre till vara. Hon hade ju ej ens
ursäktat sigl Icke sagt hvarför!
Nästa dag kom Dagmar som vanligt in på
hans rum och slog sig ner i soffan. Ragnar
låtsade sig ha brådt. När Dagmar slog fram
något om att han misskände hänne, sade han
ironiskt: »nå, det är ju bra, att du har ett gödt
samvete». Hon försäkrade att han själf skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
