Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jungfrun. Fabian var för dem endast som
en nödvändig skugga i den härliga tafla, som
deras kärlek målade. Han lät dem fullständigt
9köta sig själfva, glad att få vara i fred, när
han om aftnarna satt hemma vid sitt skrifbord
och »sökte fa räkningarna till att gå ihop».
Störde han dem ibland, var det för att uttrycka
sin förvåning öfver termometerns fall eller sin
förtjusning öfver en nyss utslagen hyacint, eller
ock för att jämra sig öfver förlusten af en
byxknapp eller glädja sig öfver upptäckten af ett
litet djur, som bitit honom. Deras förtrolighet
föreföll honom så naturlig, att han vid ett
tillfälle, när han klädde sig till en bjudning, kom
i kalsonger in till dem i kabinettet, för att
urladda sin förargelse öfver att skjortan krupit in
i tvätten.
»Men Fabian», utbrast Dagmar och förde
honom skyndsamt in i sängkammaren.
»Ge mig en annan skjorta genast!» hörde
Ragnar genom den halföppna dörren.
»Men du skulle väl tänka på Möller!»
hvi-skade Dagmar. »Han sitter ju därinne.»
»Ja, hvem fan tänkte på det! Ge mig nu
en skjorta bara!»
När Dagmar kom tillbaka, rodnade hon af
förlägenhet, men kunde på samma gång ej låta
bli att skratta åt det komiska i situationen.
»Där ser du hvilken man jag har! Han
är alldeles ohjälplig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
