Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följden af hvad som nu inträffat Han kände
sig liksom en tjuf, som finner utgången stängd,
när han väl inhändigat sitt rof och ej kan ställa
det tillbaka på sin plats.
»Nu sitter du bestämdt och resonerar igen»,
sade Dagmar skämtsamt. »Kanske du häller
inte nu är säker på om du älskar mig eller ej ?»
»Jo, jag älskar dig mer än mitt lif.»
»Tack, älskling 1 Jag ser det nog.»
»Men är det rätt?»
»Jag kunde just tro att du satt och
resonerade.»
»Men du far inte glömma dina pligter mot
din man, Dagmar! Vår kärlek skall göra oss
bättre.»
»Har den inte redan gjort mig bättre?»
»Känner du att din kärlek till mig har ett
godt inflytande på ditt förhållande till Fabian?»
»Ja, det vet gud.»
Ragnar lugnade sig. Han kunde ju tryggt
hänge sig åt sin kärlek, åt sin lycka, när han
därmed icke gjorde något ondt, tyckte han.
Och deras lycka var obeskriflig.
Ett kärleksförhållande, som måste
hemlighållas, kunde svårligen gynnas mer af yttre
omständigheter. De kunde råkas hvilken stund på
dagen som hälst, utan att behöfva ta sin tillflykt
till särskilda försigtighetsmått, och sitta
tillsammans timvis i salongen eller i kabinettet, utan
att befara misstydningar af de bägge personer,
som dagligen omgåfvo dem, nämligen Fabian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
