Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fabian hördes närma sig vindstrappan och
ropa uppåt vinden. När han ej fick svar, tittade
han in genom Ragnars dörr, som ej var läst.
»Jag förstår inte hvar Dagmar tagit vägen»,
yttrade han i sin mäst jämrande falsett. »Mina
ljus ha brunnit alldeles ner, och jag har inte fått
nya ljus.»
»Gå in, så kommer hon väl strax», sade
Ragnar så lugnt som det stod i hans förmåga.
»Kanske är hon i köket. -Men jag tycker
att hon skulle höra.»
Han rusade in i köket. I hast skyndade sig
Dagmar ut ur garderoben och upp på vinden.
»Säg ingenting», bad hon i förbifarten. »Bara
stäng dörren 1»
Ragnar stod ängsligt och lyssnade efter minsta
ljud. Först kom Fabian förbi, med jungfrun efter
sig; de skyndade uppför vindstrappan. Efter en
stund kommo de långsamt ner igen, osäkert, som
bure de någon tung börda. När de hunnit
utanför hans dörr, förnam Ragnar stönande suckar,
af brutna af Fabians tafatta försök att trösta. Om
några sekunder var allt åter tyst igen.
I första ögonblicket, när Fabian var i
tamburen och Dagmar i garderoben, slog det Ragnar
med ens att hans belägenhet ej kunde försvaras.
Han kämpade med sig själf huruvida han skulle
rädda sig och Dagmar genom en lögn eller möta
Fabian med öppet visir och ta följderna på sig.
Han fann sig, i det afgörande ögonblicket, men
förskräckelsen bragte honom på det beslutet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
