Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej utsätta sig för sådant oftare. Sedan, nar han
hörde hur Dagmar stönade och suckade, glömde
han bort allt annat, af ängslan öfver att hon
blifvit sjuk och under febern kunde förråda
någonting. Hon hade berättat om krampanfall med
feber, som hon haft och som tid efter annan upp-.
repades. Ragnar stod i tamburen och lyssnade,
upptagen endast af tanken på Dagmars
feberfantasier och däraf möjligen följande förvecklingar,
ända tills han hörde Fabian resa sig från
skrif-bordet och således förstod att ingen fara var å
färde. Lugnad i detta hänseende, började han
åter förskräckas vid tanken på den skamliga
situation, hvari han lätt kunnat råka. Han sade sig
själf att hur vackert han än menade, hur mycket
han än måtte vara ursäktad, så hvilade hans
förhållande till Fabian på en lögn, och hur mycket
än Fabian hade skäl att känna sig lycklig med
denna lögn, så var och förblef det likväl en lögn.
Plötsligt föll det honom in att Dagmars sjukdom
kanske var förställning, och med detsamma
tycktes honom hela förhållandet så förnedrande
skamligt, att han frågade sig hur det var möjligt
att han, som stode så högt i allas aktning, kunde
fallit så djupt. Han beslöt att åstadkomma en
förändring, på hvad sätt som hälst. Men när han
så tänkte sig att Dagmars sjukdom kunde vara
värklig, blef han åter ängslig för hannes skull,
att hon skulle blottställa sig, att hon skulle dö.
Med dessa föreställningar höll han sig vaken till
långt fram på morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
