Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han kom in till frukosten, hade Fabian
redan gått ut, och Dagmar satt frisk och gläd i
sin näpna morgonrock, begärlig efter att fa berätta
och göra frågor.
»Var du ängslig?» frågade hon.
»Jag har knappast fått en blund i ögonen
i natt.»
»Ja, gudskelåf att han inte misstänkte någotl»
»Bara du inte spelat komedi på det där
viset!» invände Ragnar missnöjd.
»På hvilket vis?»
»Du låtsade ju att du var sjuk?»
»Ack, du, det behöfde jag minsann inte låtsa.
Jag blef af förskräckelsen så illamående, att jag
rent af trodde jag skulle dö.»
»Är det värkligen sant?» frågade Ragnar
misstroget.
»Ja det var en riktig lycka i olyckan.»
»Men ... i alla fall... Tänk om det skulle
hända oftare!»
»Ja, inte vore det behagligt, men...»
»Det är inte rätt... Om du visste hur det
pinar mig att...»
»Se så, är du nu där igeni»
»Dagmar, jag har i natt allvarligt tänkt på
vårt förhållande», sade han och fattade hännes
hand. »Kanske borde jag resa så snart som
möjligt?» tilläde han tveksamt.
Hon såg ner på duken, och det kom ett fult
drag omkring hännes lilla mun, ett sådant som
han stundom lagt märke till förut, när 4ion var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
