Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från hänne det stöd, som hon förut haft i sin
tro på Kristi försoningsdöd och dylikt. Deras
samarbete på hannes teaterpjeser gaf ofta
anled-nihg till obehagliga meningsbyten, då hon ej var
belåten med hans ändringar. Men osämjan varade
blott för stunden, och hvarje liten oenighet
efterföljdes af de ömmaste kärleksförsäkringar.
En afton, i skymningen, satt han med
Dagmar på sitt knä, lidelsefullt besvarande hännes
långa sugande kyssar.
»Det är olidligt att sitta så här», sade han
slutligen, »som din make inför gud, men utan en
makes rättigheter.»
»Det är ju ditt eget fel», svarade hon.
»Ja, men om det upptäcktas I»
»Jag börjar snart tro att fruktan för upptäckt
är det enda, som håller dig tillbaka.»
»Det tror du inte. Säg mig, tror du
värk-ligen det?»
»Jag vet inte hvad jag skall tro. Än säger
du att det är rätt, än att det är orätt. Du vet
inte hvad du själf tycker. Du vet inte hvad
du vill.»
»Säg mig, Dagmar», sade han allvarligt,
»jag har allt sjunkit bra -mycket i dina ögon på
den sista tiden?»
»Åhnej, inte sjunkit... fastän .... Jag har funnit
att du är en mänska, du som andra.»
»En mänska som andra, ja.»
Det förtröt honom att hon skulle kalla honom
en mänska som andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
