Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill du följa med mig till Stockholm till
sommaren?» fick han plötsligt det infallet att
fråga hänne.
»Hur skulle det gå till?»
»Jag menar allvar. Lämna din man och
stanna hos mig?»
»Det låter inte göra sig. Det vet du
nog-Och för rasten vet jag inte om jag ville.
Hvar-för frågar du så?»
»Det är mitt fulla allvar. Du far välja mellan
honom och mig», sade Ragnar, drifven af ett
oemotståndligt begär att visa sig dålig och på
samma gång pröfva hänne.
»Se så, spela inte komedi på det där viset!
Det klär dig inte alls.»
»Hvad gör det, om det klär mig? Du älskar
mig ju? Spela komedi? Jaså, du’ tror att jag
spelar komedi?»
»Se inte med den där blicken! Du
skrämmer mig.»
»Jaså, jag skrämmer dig?» frågade han och
borrade sin blick in i hannes. »Hvad skulle du
säga, om jag spelat komedi hela tiden ända
till nu?»
»Jag går ifrån dig, om du fortfar på det viset.»
»Går ifrån mig? Du är ju min? Och jag
är ju en mänska som andra? Vet du hurelden
rasat i mig, ända sedan jag såg dig första gången ?»
»Ragnar, jag går», sade hon och ville slita
sig lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
