Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig! Han stode således i värkligheten inte högre I
Hännes »ädlaste, renaste varelse» var
naturligtvis endast ett försök att stryka öfver med
har-tassen. Med sin böjelse för ytterligheter kom
Ragnar alltmer till den slutsatsen, att han i
moraliskt hänseende befunne sig på randen af
en afgrund. Han måste rycka sig undan på
något sätt, men hur ? Om han reste, för att göra
slut på sin falska ställning till Fabian, skulle ju
Dagmar stå där ensam, utan stöd, i en farligare
belägenhet än förr, därför att han tagit bort
hännes religiösa tro, efter hvad hon påstod.
Kanske Dagmar, när hon ej längre hade honom
själf i närheten, skulle kasta sig in i nya
kär-leksäfventyr, just för att döfva sina religiösa
tvifvel? Han kände på sig att för hänne
be-höfdes en fast tro på någonting gudomligt,
öf-vernaturligt, att hon ej hade nog af den
öfver-tygelsen att hvatje handling belönar eller straffar
sig själf, genom de följder, som den i
oändlighet drager med sig. Dag och natt grubblade
han öfver ett sätt att ge Dagmar någonting fast
att hålla sig till, och slutligen kom det på honom
som en ingifvelse, att hon skulle skaffa sig ett
fosterbarn. Med ett fosterbarn att egna sin kärlek
och sitt intresse, skulle hon bevaras för alla
frestelser att söka kärlek och förströelser utom
sitt hem, tänkte han. Men genast infann sig
tviflet. Skulle hon värkligen lära sig att älska
ett barn, som ej var hännes eget? Eller om
barnet doge vid späd ålder, skulle hon ej då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
