Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ej lyckades upptäcka någon annan utväg,
framställde han slutligen saken för Dagmar och
vann utan svårighet hännes samtycke, då hon
insåg omöjligheten att få ett eget barn. Fabian,
som därefter fick del af förslaget, svor och
dundrade öfver »en sådan galenskap . . . och sådant
. .. förbannadt.» Men icke dess mindre sökte
Dagmar upp åt sig en nyfödd liten faderlös
gosse, och när åtskilliga förberedelser vidtagits,
for hon själf och hämtade barnet, i den
vissheten att Fabian med glädje skulle finna sig
däri, när saken förelåge som ett fullbordadt
faktum.
Det var en dag i midten af april.
Ragnar satt i sin gungstol, dyster i hågen,
utan att egentligen veta hvarför. Han tänkte
på Dagmar och barnet, som när som hälst kunde
väntas. I fönsterkarmen hade Sipp, Dagmars
lille pudel, hoppat opp och satt där på sina
bakben, orörligt och tåligt stirrande framför sig
ut genom fönstret. Det småduggade på rutorna,
men eftermiddagssolen lyste det oaktadt in i
rummet och på Sipp, den stackaren, hvilken
Dagmar skämtsamt öfverlämnat åt Ragnar, som
ett slags ersättning för hänne själf, medan hon
var borta.
Just som Ragnar undrade hur Fabian skulle
bete sig, hördes plötsligt långsamma steg i
trapporna, tamburdörren öppnades sakta, och efter
några hastiga hviskningar förnams ett spädt skri,
när köksdörren slogs igen. Knappt hade Ragnar
Meijér. I. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
