Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hunnit fatta sig efter den ovanliga rörelse, hvaraf
han bemäktigades vid tanken på det lilla
barnets närvaro, förrän ljudet af en häftig
ordväxling trängde in till honom. Han öppnade sin
dörr på glänt och lyssnade. Som han
förmodat, var det Fabian, som blifvit ursinnig öfvet
den mot hans vilja företagna tillökningen i
familjen, men rösterna drogo sig hastigt längre
bort, in i kabineftet, och endast på en eller
annan lösryckt svordom kunde Ragnar förstå
att tvisten fortfor länge. Trött af att lyssna,
stängde han sin dörr och väntade på att Dagmar
skulle komma och berätta hvad som tilldragit
sig. Den ena kvarten förflöt dock efter den
andra, den ena timmen efter den andra, utan
att Dagmar hördes af. Fabian gick ut, men
ingen Dagmar syntes till ändå. Ragnar undrade
hvarför hon dröjde, hvarför hon ej skyndade sig
in till’ honom på denna för dem bägge så
vigtiga dag, och snart smög sig öfver honom ett
slags svartsjuka på det lilla barnet, som tog
hännes uppmärksamhet så mycket i anspråk, att
hon alldeles glömde bort honom själf. Han
tänkte gå in och höra sig för, men tillbakahölls
af en oförklarlig aning om att han icke var på
sin plats därinne. Fabian kom tillbaka, men
ingen Dagmar syntes till ändå. Efter en stund
hördes hon sätta sig till pianot och sjunga!
Det hade således blifvit godt med Fabian, något
som ju var att vänta, om också det skett med en
förvånande hastighet — men hvarför dröjde hon ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
