Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvertygelsen att hans kärlek till hänne skulle
utgöra den största händelsen i hans lif.
Han följde hänne sedan hvar hon gick, i
köket, i skafferiet, i barnkammaren, ehuru Fabian
mot. vanligheten satt hemma. När ingen såg
det, smög han hastigt armen kring hännes lif
och kysste hännes panna. Då svarade hon med
något af dessa tillbedjande smeknamn, som förut
alltid hos honom väckt en känsla af blygsel,
men som nu på det ljufvaste smekte hans öra,
när han tänkte sig den välsignelserika följden
af hans vistelse i detta hem, där hon numera
fatt någonting att lefva för. Efter middagen satt
han och hviskade förtroligt med hänne, medan
Fabian i skjortärmarna genomgick sina
räkenskaper några steg ifrån, och sedan sjöng hon
länge för honom, sjöng hans älsklingssånger,
sjöng om kärlek och trohet i evighet. Sången
dog slutligen bort i melankoliska fantasier på
instrumentet, och rundt omkring föreföll honom
allt som ett vemodigt farväl, ett farväl till en
lycklig tid, som aldrig någonsin skulle komma
tillbaka.
Plötsligt hörde Ragnar ett dämpack rop från
pianot, och Dagmar sjönk sanslös ner till golfvet,
förrän han hunnit fram.
Fabian kom till. Dagmar bars in i
sängkammaren, och Ragnar, som af granlagenhet
stannade i salongen, tyckte sig efter en stund
höra att .hon frågade efter honom. Fabian kom
ut och bad honom gå efter läkaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
