Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till en viss grad af utveckling. Men på
samma gång blef det honom klart, att ej allenast
alla sociala institutioner och moraliska
uppfattningar, utan ock själfva kristendomen med sitt
anspråk på absolut giltighet, endast äro mer
eller mindre betydande utvecklingsstadier, som
mänskligheten har att genomlöpa. Det blef
honom klart, att hvarje tid har sin särskilda
uppgift att lösa i fråga om det stora
utvecklingsarbetet, och han frågade sig hvilken uppgift vår
egen tid hade fatt på sin lott. Efter långvarigt
sökande trodde han sig ha funnit svaret: vår
tid har att utrota tron på en särskild gudomlig
uppenbarelse, bringa moralen i harmoni med
kännedomen om lagarna för vårt andliga och
fysiska lif samt förändra uppfattningen af
samhället från den om en gudomlig polisinrättning
(såsom han uttryckte sig) till den om en i
naturen grundad organisk sammanslutning mellan
varelser, hvilka behöfva hvarandra för sin
utveckling.
Hans vänner kunde naturligtvis ej sätta sig
in i en dylik tankegång. Ragnar kände sig ha
kommit i en skef ställning på alla håll och
längtade bort, längtade utrikes — för att mogna
sina tankar, lefva i friare förhållanden och
slutlig^11 fa kraft att dikta.
Då var det som Strindberg uppträdde med
sin första märkligare dikt, det sedan så berömda
skådespelet Mäster Olof. Kritiken teg eller
skolmästrade på sitt öfversittaraktiga sätt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
