Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade sig liksom ett tryck öfver honom och pinade
honom mycket
En eftermiddag, när Ragnar, försjunken i
svårmodiga drömmerier, hvilade sig på gräsvallen,
afsides från byggnaden, men med utsigt öfver det
praktfulla inloppet till hufvudstaden, hörde han
plötsligt tvänne röster, som närmade sig nerifrån
skogsvägen. Den ena var fru Ljungkvists
välkända barytonlåt, framprässad genom näsan, med
en entonighet, som ej tillät annan omväxling än
ett mer eller mindre skärande forte. Den andra
rösten, klingande som ett klockspel, tillhörde
förmodligen den unga värmländskan, som kunde
väntas när som hälst, om hon icke redan kommit
Ragnar reste sig instinktmässigt, för att osedd
smyga sig bort. Men det var redan för sent.
Han kunde hvart ögonblick få se sin aktade
värdinna huld rikt uppenbara sig alldeles inpå
honom, med binocklerna på näsan och den
smutsgula parasollen i hand, och så i hännes sällskap
detta nya nummer i det ljungkvistiska
menage-riet, en fuling naturligtvis, med koppärr i ansigtet,
snedvridna höfter och kanske puckel på ryggen.
Det vore bäst att skydda sig för nya
missräkningar, tänkte han. De aderton åren och den
klingande rösten uteslöte ju ej den mäst
frånstötande vanskaplighet för öfrigt.
Han stannade således kvar på höjden. Men
för att se likgiltig ut, vände han ryggen åt det
håll, hvarifrån damerna kommo. »Där står
doktorn», hörde han fru Ljungkvist yttra. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
