Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oaktadt bibehöll han sin likgiltiga hållning, tills frun
jkommit alldeles inpå honom. Då vände han sig,
liksom öfverraskad, i detsamma som hans värdinna
bad att få presentera — fröken Lilli Dahlberg
och doktor Möller.
Ragnar tog hatten af och bugade sig tyst,
med en hastig och nyfiken blick på den unga
damen. Hon såg alls inte så anskrämlig ut som
han förmodat, ehuru hon visst icke var någon
skönhet, tyckte han. Klänningen var otreflig,
figuren rätt skaplig, hyn ovanligt frisk, och så
hade hon något gult i hatten — det var det
första intrycket.
»Om fröken stannar hos doktorn, så går jag
ner till stugan så länge», sade fru Ljungkvist
och aflägsnade sig med en uppmuntrande böjning
på hufvudet.
Den unga flickan stannade, villrådig, och
Ragnar smålog på sitt öfverlägset ironiska sätt.
»Jaså», yttrade han slutligen, utan att se på
Lilli, »kanske ni också har kommit hit för att i
naturens skönhet dränka sorgen’ öfver lifvets
bitterhet?»
»Hvad menar ni med det?» frågade hon,
förvånad och nästan förnärmad, tyckte han.
»Menar? Inte menar man någonting, när man
pratar så här om likgiltiga saker med likgiltiga
personer! Eller har ni alltid någon mening med
hvad ni säger?»
»Ja, det trodde jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
