Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig annat än att du skulle resa utrikes», tilläde
hon mattare.
Han tog ett par raska årtag och rodde in
under några högstammiga rönnar, som hängde
ut öfver vattnet. Det hade kommit öfver
honom en häftig längtan att få vara ensam med
den goda flickan, riktigt ensam, och där i
trädens skugga voro de osynliga för alla späjande
blickar. Han lät sig glida ner i bottnen af
båten och lade hufvudet i hennes knä — den
största förtrolighet han ännu hade tillåtit sig
mot hänne. Det kändes så tryggt att veta sig
under hännes blick, och hon måste ju bli hans
fästmö förr eller senare. Det var så
förunderligt, tyckte han, hela forhållandet till denna
flicka 1 Före sin bekantskap med hänne hade
han egentligen aldrig erfarit detta omotståndliga
behof af hjälp och tröst och stöd, hvilket nu
så ofta kom öfver honom. Kanske just därför
att han i Lilli för allra första gången träffat en
kvinlig varelse, som med sin blotta närvaro
förmådde utfylla detta behof! Han kände sig
starkare, när han var i hännes närhet, lugnare,
när han hörde hännes mjuka stämma,
förhoppningsfullare, när han såg hennes störa blåa
ögon riktade på sig. Och likväl älskade han
hänne icke.
» Stackars gosse lille!» hviskade hon och
smekte hans yfviga hår. Det var första gången
hon använde smeknamnet »gosse lille», hvilket
sedan blef honom så kärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
