Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Han lyfte på hufvudet och såg på hänne.
Det kom öfver honom en stark lust att just nu
sätta ringen på hännes finger. Hon kunde ju
taga den af igen strax och gömma den till
hösten. Men så förskräcktes han vid tapken att
binda sig, att oåterkalleligen afstå från sitt
käraste hopp. Han inskränkte sig därför till
att trycka hännes - hand och betrakta hänne
kärleksfullt.
»Hvad jag är lycklig öfver att du håller
af migl» hviskade hon. »Håller du mycket af
mig?»
»Ja, mycket. Jag tror att vi skulle bli
lyckliga som man och hustru.»
Hon strök med handen Öfver hans panna
och betraktade honom med ett uttryck af
smärta.
»Du far inte tala så», hviskade hon.
»Ack», utbrast han, »ack, om jag kunde
älska dig med hela min själ, älska dig så, att
du för mig blefve mer än mitt eget lif! Min
olycka är att jag plåttrat ut mina känslor i
småportioner, så att jag inte är i stånd att
samla dem till en hel och fullständig kärlek.
Om jag det kunde, vore jag skald med
detsamma. »
Han såg ej hvad intryck detta utbrott gjorde
på hänne. Det följdes af en lång tystnad.
Vågorna, som kastades mot stranden, höllo båten
i en sakta vaggning. Det hela var så vemodigt
ljuft — skvalpet, vaggningen, skuggan under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
