Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett svagt slammer af porslin, Han satte sig på
den grönmålade soffan under salsfönstren och
funderade på hur han skulle säga fru Ljungkvist
sanningen i ett lugnt och städadt, men tillika
tydligt språk. Ehuru det fortfarande sjöd inom
honom af harm, betviflade han ej ett ögonblick
att han skulle behärska sig fullkomligt, och hvad
som bekymrade honom var egentligen endast
hur han skulle börja. Till slut fick han en,
som han tyckte, förträfflig idé. I detsamma
kom Lilli som hastigast ut och bad honom icke
säga något, utan vänta till nästa dag, då fru
Ljungkvist blifvit lugn och kanske skulle rätta
sig mer efter honom. Nu vore det bara att
ställa till obehagligheter för dem bägge två,
både Ragnar och Lilli. Fru Ljungkvist var
retad öfver att inte systern, som hon trott,
ämnat »bjuda» hanne på varietén — det var
därför, som hon kommit tillbaka så tidigt —
och dessutom var hon förargad öfver att en af
sönerna förmodligen tagit hännes sista fetama i
spegellådan. Ragnar bad Lilli vara lugn. Han
skulle nog sköta fru Ljungkvist på ett klokt
sätt. Och med det beskedet afiägsnade Lilli
sig. Hon måtte nu ha bedt honom hur
innerligt som hälst, så skulle det varit honom
omöjligt att tiga. Den idé, som behärskade honom,
hade kommit öfver honom som en poetisk in»
gifvelse. Liksom vid koncipermgen af en stor
dikt, såg han i andanom den blifvande scenen
med fru Ljungkvist, tänkte sig åtbörder, ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
