Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden med de gamle var den sorgligaste,
men ej den pinsammaste följden af förlåfningen.
Pinsammast kändes onekligen att dagligen vara
tillsammans med sällskapet på Björksätra. Förut
hade samlifvet med detta sällskap varit
jämförelsevis drägligt. Efter förlåfningen däremot
inträdde med ens ett förhållande, som kunde
liknas vid en vapenhvila mellan tvänne stridande
partier. När fru Ljungkvist var i sitt dåliga
humör, något som merendels var händelsen om
förmiddagarna, hade Lilli ingen ro för dessa
många små stickande nålstyng, hvilka kännas
så mycket smärtsammare, som de träffa indirekt,
på en omväg, utan att man kan sätta sig till
motvärn. Det blef något bättre, när det
bekantgjordes att brölloppet skulle stå på hösten
och att våning var hyrd. Nålstyngen
efterträddes då af nyfikna frågor, närgångna
förtroligheter, som tydde på en innerlig lust hos den
älskvärda frun att spela en framstående roll vid
den högtidliga akten. Men Ragnar funderade
starkt på att ej. ens invitera hanne. Till en
böljan gaf han Lilli order att ej nämna något
om dagen för brölloppet, ehuru den redan var
bestämd, och ej ens förråda något om lysningen,
ehuru den redan första gången kungjorts i
Kristinehamns kyrka. Ju längre det led ihot slutet
af augusti, dess nyfiknare blef emellertid fru
Ljungkvist, och slutligen måste Lilli rent ut
förklara att hännes fästman förbjudit hänne svara
på de frågor, som framställdes. Fru Ljungkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
