Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det blir hannes och min ensak.»
»Det första jag sa’ till Asfaltine, var att
fröken aldrig blir lycklig med doktorn.»
»Tackar så mycket»
»För rasten gör det mig alldeles detsamma,
när brölloppet blir.»
»Det gläder mig att höra. Då hastar det
inte med notificeringen.»
Och så förflöt den sista veckan af denna
för Ragnar betydelsefulla sommar. Fru
Ljungkvist upphörde med ens med sina frågor. Den
sista dagen kom, utan att hon frågat ens hvar
Lilli skulle vistas under sin återstående flicktid.
Härrama och de öfriga fruntimren visade samma
likgiltighet. Och slutligen sades farväl, utan att
en enda bland omgifningen anade att brölloppet
, skulle stå redan samma dag.
Brölloppet, som hölls på hotell Fenix,
karaktäriserades af en stilla glädje, en sådan som
växer endast på allvarets diamantegrund. De
enda gästerna voro Strand, Ekerot, Morris, Edela
Vancke samt gamla fru Strand, som visat Lilli
mycken vänlighet under hännes besök i staden.
När Ragnar slutligen förde sin unga brud
hem till sin ungkarlslägenhet, som de måste bebo
till månadens slut, tyckte han sig redan ha en
försmak af den hemmets lycka, som han målat
sig i sina vakna drömmar.
»Är du lycklig?» frågade han.
Lilli bara tryckte sig närmre intill honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
