Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— aor —
»Jo visst iår du det, om du vill. Men det
var en besynnerlig bön. Hvarför önskar du det ?»
»Jo, om jag ständigt har Dagmar framfor
mig, gosse lille, så blir det lättare för mig att
likna hänne. Jag ville så gärna likna hänne,
gosse lille.»
Ragnar kände sig rörd. Han nästan
förebrådde sig att han ej älskade Lilli högre än
han gjorde, hänne som i honom såg sitt allt på
jorden och i hans lycka sitt enda mål. Tänk
om han värkligen ej längre förmådde lyfta sig
upp till denna rena, odelade kärlek, som finner
sin njutning i offer och försakelse för den
älskades egen skull! Han visste nog med sig att
han för Lillis lycka skulle göra hvad i hans
förmåga stod, men det vore mera pligten, som
drefve honom därtill, än kärleken. Ragnar kände
sig emellertid lycklig. Han njöt af att ega ett
hem. Han njöt af att vara befriad från denna
odrägliga befattning med linnesaker och klädes-’
persedlar, njöt af att slippa gå på värdshus och
kaféer, njöt af att i egen länstol röka sin pipa
efter maten, njöt af att dagligen höra musik
från sitt eget instrument (Lilli hade nämligen i
boet medfört ett pianino), njöt af att omhuldas
på alla möjliga sätt, njöt af att utgöra
medelpunkten i ett litet samhälle, som visserligen
bestod endast af två personer, utom honom själf,
men hvars timliga väl och ve berodde på honom
ensam. Mäst njöt han dock af att kunna öppna
sig helt för en annan mänsklig varelse. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
