Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var tillsammans med dig först, att jag höll på
att gråta. Hur kunde du säga som du sa’, att
du kunde ta’ mig, om du ville? Första dagen
vi råkades?»
»Nej, andra dagen.»
»Nåja, det var lika egenkärt för det.»
»Inte är det egenkärt att man tror sig i
besittning af en egenskap, som man värkligen
har? Om jag vet att jag gör intryck på kvinnor,
skulle jag då inte få tillstå det för mig själf och
andra ?»
»Men det kan misstydas.»
»Ja, men det blir inte mitt fel.»–––-
Ragnar egnade sig med lif och lust åt sin
kritiska värksamhet, som likväl, på grund af
hans svårighet att uttrycka sig skriftligt, vållade
honom ett otroligt hufvudbry, isynnerhet som
han tvang sig att undvika första person, för att
ej nödgas använda det förhatliga »vi» om sig
själf. Han ämnade sköta kritiken så, att han
blefve nummer ett bland recensenterna. Han
ville komma först med sitt omdöme, skaffa sig
den största auktoriteten och bli den främste
stilisten. Men han ville mer 1 Han ville bli den
kritiske banbrytaren för den nya riktning, som
genom Strindbergs »Röda rummet» nyss hadtt
börjat få insteg i vår literatur, ville dra i härnnfl
mot den i hans tanke falska idealism, som allfe
jämt var rådande på vitterhetens falt, samt uj»A
fostrande invärka på de yngre literära förmåf^Jg
hvilka utan tvifvel snart skulle framträda i SvergJH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
