Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvertygelse: jag älskar dig mer äh jag älskat
någon annan kvinna på jorden.»
Han väntade att hon skulle bli utom sig af
lycka, sjunka till hans bröst och hviska de
ljuf-vaste smeknamn. Men i stället nöjde hon sig
med att stryka luggen ur hans panna och
betrakta honom med sin hälft melankoliska blick.
»Är du inte glad öfver det?» frågade han.
»Gosse lille», svarade hon med en mild
bestämdhet. »Ditt goda hjärta förvillar ditt
omdöme. Jag vet nog att jag som hustru inte kan
väcka den höga kärlek, hvaraf du är mäktig,
hvaraf en sådan personlighet som du är mäktig.
Men efter min död, kanske! Då, gosse lille,
kanske!»
»Jag försäkrar dig vid allt heligt i himmel
och på jord, att min kärlek till Dagmar inte var
så stark eller så oblandadt ren, som den jag nu
hyser för dig.»
Hon klappade honom moderligt på hufvudet,
som ville hon säga att hon förstode saken bättre.
»Jag vet nog att du skall sörja mig»*, sade
hon, »sörja mig mycket, men du skall på samma
gång känna dig glad och fri.»
Detta yttrande slog honom. Det var som
hade han blifvit gripen på bar gärning vid
begående af ett brott. Med ens stod det nämligen
klart för honom att han redan, vid tanke på
hännes död, haft en känsla som af glädje, fastän
han det oaktadt kände smärtan och kärleken allt
större. Han blygdes tillstå denna upptäckt, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
