Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar gaf ej akt på den sista frågan. Han
tänkte på hvad hon yttrat om hans fantasi. Han
tyckte sig ha fått nyckeln till sitt eget jag.
Dagmar hade ju sagt ungefär detsamma som
hon. Tänk om ändå...!
»Bara jag inte tviflade så mycket på min
egen förmåga, så...»
»Vet du, gosse lille», afbröt Lilli mildt, »det
är bestämdt ett fel hos dig, att du tänker så
mycket på dig själf.»
Han såg hastigt upp.
»Ja, du förstår nog att jag inte menar något
fult, gosse lille. Men du dissekerar så mycket
dig själf, dina känslor, dina motiv och dina
handlingar, att det till slut kanske blir ingenting
kvar. Det är det, som har förstört dig. Det är
inte så mycket din sysselsättning som kritiker,
som förlamat din produktion, utan det är din
själfkritik, det att du inte kunnat företaga det
ringaste, utan att lägga dig själf på sträckbänken
och pina dig så länge, tills det var för sent att
handla. Du skulle ut ibland mänskor och studera
dem, bara studera dem, men inte bry dig om
dina egna intryck och hvad intryck du gör på
andra.»
Ragnar slök hvart ord och stirrade på Lilli,
där hon satt i allsköns lugn med sitt broderi,
utan att ens lyfta ögonen från sitt arbete. Det
kom på honom som en öfverväldigande nyhet,
hvad han endast till hälften på allvar sagt sig
mångfaldiga gånger, att han förstört hela sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
