Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förflutna lif genom detta »känn dig själf!», som
det utgjort hans stolthet att ha tagit till
rättesnöre. Lilli hade rätt! Det var endast
själf-studiet, som hindrat honom att utveckla sig till
författare 1 Men det var ju en förfärlig upptäckt 1
I bästa mening, för att utveckla sig till en god
mänska, hade han sökt studera sitt eget inre,
och nu hängde han så fast vid sitt eget lilla
obetydliga jag, att hans egna tankar utgjorde
hans fängelse. Lilli hade sett honom rakt in i
själen! Det kom öfver honom en brinnande lust
att komma ifrån sig själf, glömma sig så helt,
att han kunde stå upp ur sin aska som en ny
mänska.
»Du har rätt», hviskade han. »O hvad jag
får dig att tacka för mycket 1»
Detta samtal bragte honom att om möjligt
se upp till Lilli än mer. Det föreföll honom så
gräsligt svårt att mista hänne, att han ej ville
tänka därpå. Men han tänkte därpå ständigt.
Han högg sig fast vid denna tanke, högg sig
fast vid den öfvertygelsen att hännes död skulle
bringa honom ej allenast en förfärlig sorg, utan
också en oersättlig förlust. Hur skulle han ej
som författare kunnat utveckla sig vid denna
kvinnas sida, om hon fått lefva! Nu skulle man
tvärtom se, att hännes död blefve hans egna
anlags fullständiga undergång. En rättfärdig
nemesis, för att han kunnat glädja sig vid tanken
på hännes frånfälle! Så tänkte han ofta, så
tvang han sig att tänka, liksom för att tysta ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
