Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför gråter du?»
»Åh, det var ingenting», svarade hon och
torkade bort tårarna.
Han satte sig bredvid hänne på stenen, slog
armen kring hannes lif och frågade ömt hvad
som fattades.
»Det blir så svårt», suckade hon och gömde
sig vid hans bröst.
»Hvilket?» Han glömde för ögonblicket hvad
som annars upptog både hans och hännes tankar.
»Att vi ska skiljas.»
Han kysste hännes här.
»Men du bedrar dig kanske», sade han.
»Du är ju inte sjuk. Det fins ju inte det
ringaste skäl, hvarför vi skulle tro på det där sorgliga.
Låt oss nu vara förnuftiga, min tös! Vi ha ju
kommit öfverens om att vara glada hela denna
sommar. Och när så hösten kommer och du
ser att du alltjämt är lika frisk och . . . då . . .
ja, då ska vi bli ännu gladare . . . och lyckligare.»
De höllo hvarandra fortfarande i famn, men
tego, som man tiger, då hjärtat är fullt, men då
man icke har någonting särskildt att säga
hvarandra.
Plötsligt kom Ragnar att tänka på en sak,
hvaröfver han förut cj hade reflekterat
synnerligen mycket. Det var något om en hemlighet,
som Lilli redan i början af sommaren bedt honom
ej sökä utforska. Det sätt, hvarpå hon framställt
sin bön, hade ingifvit honom den föreställningen
att hon förberedde någon present åt honom eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
