Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycka? Detta vore endast inbillning hos honom.
Hon kände med sig att det var guds viije.
Dagligen blef det nu en kamp emellan dem.
Allt hvad han lyckades utvärka var ett löfte
att ingenting skulle ske före den sista veckan i
augusti.
Som vanligt, när Ragnar befann sig i starka
själsspänningar, omsatte han sina intryck i
poetisk form, ehuru han ej kom utöfver den
inspirerade totalbilden. Han diktade nu ständigt om
en målare, som i likhet med honom själf pinats
af tvifvel på sin kallelse, gift sig af missförstådd
pligt och nedtryckts af ekonomiska bekymmer,
men som till slut eröfrade världsrykte, när hans
hustru offrat sitt lif för honom och kärleken till
den döda med ens gjort honom till ett snille.
Den tafla, hvarmed detta rykte skulle vinnas,
föreställde den skönaste kvinna på jorden, just i det
ögonblick, då hon från en brant klippa störtar
sig i hafvet, i den härligaste nattbelysning, medan
en yngling förtviflad rusar till stranden, för att
häjda hänne. Ragnar lefde sig till den grad in
i denna dikt, att han för den ofta glömde sin
egen själskamp. Under sina vandringar i skog
och bärg såg han målarens tafla så lefvande
för sin inbillning, att han rent af trodde sig ha
att göra med ett stycke värklighet, hvari han1
själf var den förtviflade ynglingen, och när Ina
efter sådana vandringar återvände hem, erfar,
han stundom något som af sviken förhoppning*,
hvad han målade var icke värklighet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
