Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en feghet, men ej ett brott! Åh, han påminte
sig nu hur de just denna sommar af handlat
dessa frågor och hur han ympat in stna tankar
på hänne. Han påminte sig, när de talat om
de olika sätten att beröfva sig själf lifvet, hur
han själf framhållit dränkning som det lättaste.
Han skulle således kanske...
»Men nu», sade han, darrande på rösten,
»nu låfvar du mig att aldrig mer tänka en sådan
tanke.»
»Nej, gosse lille, det kan jag inte låfva.»
»Kan inte ? Ämnar du ännu . .. ?»
»Det är guds vilje att det skall ske.»
»Guds vilje? Du gör mig vansinnig med
sådant prati»
»Jag känner att en högre makt befaller
mig.»
»Men förstår du inte ...? Vill du göra mig
till mördare, barn? Nu, då jag vet allt, ämnar
du värkligeu ...?»
Lilli var omottaglig för skäl, omottaglig för
böner, omottaglig för allt hvad han kunde säga
för att afvända det förfarliga beslutet. Hans
egen förtviflan? Hon visste ju att det skulle
göra honom lycklig efteråt. Den förfärliga
skämmen ? Hon skulle nog ställa så till, att det såge
Att som en olyckshändelse. Den lögn, hvarpå
han då skulle bära hela sitt lif? Det vore ju
itägen lögn att tiga, när ingen hade rätt att
|råga. Men om den lögnen ändå skulle bli en
[förtärande brand, som ödeläde hans framtid och
Meijer. I. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
