Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske man som bäst höile på med att dragga
efter liket ?
Han hade hunnit fram till trädgårdsgrinden.
Med afsigt, ehuru det föreföll honom som ett
vanhelgande, stötte han upp den på ett
bullrande sätt. Men ingen mänska syntes till. Han
ställde sig bekvämt mot grindstolpen och
betraktade utsigten, för att ingen skulle märka
någon oro hos honom. Då hördes steg på den
sandiga gången, välbekanta steg. Han spratt
’ till, som ur en dröm.
\ »Är du redan hemma, gosse lille?»
Han ville svara, men fick ej fram ett ord.
Han bara tryckte hänne till sig och såg på hänne.
Det fans ej spår af dödsminen i hännes ansigte.
*, Hon var idel glädje.
»Du skulle ju möta mig?» fick han
slutligen fram.
»Ja, klockan måtte ha saktat sig. Och så
höll jag på med bakning. Vill du ha en varm
■; bulle, gosse lille?»
> »Ja, om du låfvar mig att aldrig mer tänka
’ på . . . det där», sade han allvarligt.
C’ Hon tog hans arm muntert under sin och
v. drog honom med sig.
^ »Vill du låfva mig det, barn?»
uppre-¿vpade han.
j« »Ja, om du låfvar mig detsamma. Vet du,
■¡f gosse lille...» Och så började hon berätta om
V allehanda, som tilldragit sig under hans frånvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
