Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är det du i» frågade han, med oförställd
glädje.
Hon såg så bestämd och hurtig ut, trots
sin blekhet, att han värkligen böljade tro på
en blifvande förändring i deras husliga lif.
»Du får inte vara ond på mig», sade hon,
»för att jag hittills varit så lat och trög. Jag
har inte begripit mig själf. Men nu skall jag
nog bli dugtig. Det går nog, om man bara vill.»
Och det gick — några dagar. Så sjönk
hon småningom tillbaka i den gamla dåsigheten.
Hon kämpade förtvifladt, för att hålla sig rask
och kraftfull. Men ingen mäktar i längden stå
emot naturens kraf. Ragnar, som nu böljade
bli orolig, fick af läkaren bekräftelse på sin aning,
att den för honom så pinsamma slappheten varit
en yttring af den redan ganska långt framskridna
lungsoten. Skamsen öfver att ha kunnat
misskänna den stackars sjuka, plågad af
samvetsförebråelser öfver att möjligen ej ha vårdat hänne
med tillräckligt stor omtänksamhet, drefe han af
både hjärtat och pligten att göra hännes
återstående dagar så ljufva som det stod i hans
förmåga. Han vek aldrig från hännes sida, utom
när han tvangs att gå ut för motionens eller
arbetets skull.
Sjukdomen spred sig med en otrolig snabbhet.
Lilli magrade förfärligt, håret föll af,
upphost-ningama togo till, febern inträdde, frossbrytningar
inställde sig, och den klibbiga nattsvetten kom
slutligen också. Kinderna började flamma med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
