Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den hemska, men sköna rodnaden, och ögonen
strålade ständigt med den underligt heta glansen,
Själf trodde hon fullt och fast att hon skulle
lefva, tills hon blefve tretti år, alltså nio år
ännu, och att hon snart skulle bli någorlunda
frisk igen, om också icke fullkomligt.
En dag, när hon låg inne på soffan i hans
rum, säg hon mot vanligheten mycket olycklig
ut. Ragnar frågade hvad hon tänkte på.
»Jo, gosse lille ... På det här sättet kommer
du aldrig utrikes», klagade hon. »Stackars gosse
lille, du far aldrig skrifva dina romaner.»
»Se så, min lilla tös, den där historien är
ju glömd. Jag har upphört att längta, och väl
det! Pina dig aldrig med den saken, mitt barn!
Vill du göra mig lycklig, så tänk aldrig därpå!»
»Ack, gosse lille, jag tänker ju aldrig på
någonting annat», sade hon stillsamt och såg
på honom med sin vackraste melankoliska blick.
»Men du blir sämre af sådana tankar! Jag
duger inte till romanförfattare, min älskling! Låt
oss glädjas öfver att jag äntligen kommit till
den insigten!»
»Du duger $å visst som jag ligger här!»
utbrast hon. »Gosse lille», fortfor hon blidare,
»skulle du inte kunna resa ut ändå? Om du
reste ut, så kunde jag sätta upp en sy-atelier i
någon småstad, hvar som hälst, utom i
Kristinehamn, och vänta på dig, tills du en gång i
framtiden komme tillbaka, gosse lille. Jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
