Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hannes lemmar nästan ej utgjordes af annat än
skinn och ben, hvarför till och med hvilan för
hanne blef ett oupphörligt lidande. Hon
förlorade minnet af en mängd ord, och stundom var
hon alldeles ur stånd att tala, bara därför att
hon ej kunde finna ord. Med obeskrifligt
tålamod fördrog hon dock allt. Långa stunder kunde
hon vara glad och munter som förr. Timvis
kunde hon ligga och läsa en lättfattlig bok, och
sina hushållsräkenskaper skötte hon alltjämt själf,
ehuru det naturligtvis blef därefter. Men
plågorna tilltogo mer och mer. Aj, aj, aj, oj, oj,
oj! Dessa halfkväfda jämmerrop, som
frampräs-sades af det minsta försök att röra sig, blefvo
merendels ihållande frampå eftermiddagen och
fortforo till långt in på natten, då och då
af-brutna af den besvärliga hostan. Så förflöt
hösten till ett stycke in i oktober.
Det var nu alldeles påtagligt, att Lilli ej
hade många veckor kvar att lefva. Hon märkte
själf att slutet nalkades och kände sig lycklig
däröfver.
»Men», sade hon en dag, »jag måtte vara
en mycket dålig mänska. Sedan vi sist talade
om, religion, tänker jag nästan aldrig på det
religiösa. Är inte det orätt? Men jag är så slö.»
Ragnar lugnade hänne därmed, att den
mänska vore den bästa, som vid dödens
annalkande ej oroade sig öfver det kommande lifvet,
ty det bevisade att hännes religion fullständigt
genomträngt hännes personlighet. För dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
