Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på dödsbädden måste få nattvarden och höra
salmer eller dylikt, för att känna sig lugna, för
dem vore tron på gud och i allmänhet det
religiösa någonting rent yttre, som därför ej hade
något högre värde.
»Tack, gosse lille 1 Du behöfver bara säga
ett enda litet -ord, för att göra mig lugn. Gå
inte ifrån mig, gosse lille, mer än som är alldeles
nödvändigt. När du sitter hos mig eller bara
jag har dig i närheten, känner jag alltid en så
förunderlig ro. Men när du går, känner jag mig
så orolig, nästan förtviflad. Så snart du kommer,
blir jag lugn igen.»
»Är jag inte hos dig ständigt?»
»Ack jol Gosse lille, är du säker på att
vi träffas i ett annat lif?»
»Det är min fasta tro.»
»Det lilla minsta djuret också?»
»Ja.»
»Alla de små djuren? Är du säker på det?»
»Så säker som man kan vara, när man
tror.»
»Dagmar också? Gumman och gubben
också ?»^
»Ja, naturligtvis. Fastän vi inte komma i
samma förhållande till hvarandra som här. Om
vi känna längtan efter hvarandra, skall nog denna
längtan tillfredsställas. Och fins inte längtan,
så . . .»
»Du låfvar ju att du skall längta efter mig
där?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
